Fler kristdemokrater värnar människans värde

Enim har frågat några av kristdemokraternas topp-kandidater i Västra Götaland, Skåne, Jönköping och Västmanland hur de ställer sig till till olika frågor om människans värde.

• Per-Olof Hermansson, stark förkämpe för samvetsrättigheter och andranamn på kristdemokraternas riksdagslista i Västra Götaland södra.
• Amanda Agestav, tidigare riksdagsledamot som nu kandiderar för partiet i Västmanland.
• Tuve Skånberg, pro-life-nestor och tidigare styrelseledamot i Ja till Livet, med tiotals riksdagsmotioner i bagaget för människans okränkbara värde kandiderar i Skåne norra och östra.
• Andreas Carlson, 24 år gammal kristdemokrat som redan hunnit med att arbeta för Alf Svensson i Bryssel
• Nina Dakwar, stockholmspolitiker med stort patos för människans unika värde

1. Livshjälp eller dödshjälp
I Sverige har debatten kring huruvida dödshjälp ska vara tillåtet blossat upp på nytt. I Nederländerna praktiseras sedan några år tillbaka dödshjälp och även kryptotanasi, eutanasi utan samtycke, medan andra länder valt att prioritera satsningar på palliativ medicin eller hospice.

Var står du när det gäller dödshjälp, palliativ medicin och hospice?

Per-Olof: Dödshjälp och assisterade självmord skall inte tillåtas i Sverige. Vi skall prioritera palliativ vård och hospice, även mer forskning om vård i livets slutskede.

Amanda: Jag är emot aktiv dödshjälp. Palliativ vård borde bli en egen specialitet. Vårdens huvuduppgift är trösta bota och lindra. På ett Hospice bedrivs palliativ vård som handlar om att lindra och trösta. Viktigt att det finns tillgång till inte enbart medicinskt utbildad personal. Samarbete med kyrkan och civilsamhället är viktigt.

Tuve: Jag är emot all aktiv dödshjälp, och vill använda min riksdagsplats för att arbeta för altyernativ till dödshjälp som en väl fungerande smärtlindring, god palliativ vård med hög kompetens, utbyggnad av hospiceverksamheten, så som skett i Storbritannien.

Andreas: Jag är emot aktiv dödshjälp och assisterat självmord. Sjukvården ska stå i livets tjänst, inte dödens. Därför vill jag att hospicevården ska utvecklas och utökas, att vi satsar mer på forskning och kompetens när det gäller palliativ vård och att varje person som befinner sig i ett svårt sjukdomstillstånd ska bemötas med värdighet och ges den smärtlindring som är nödvändig

Nina: Jag säger Ja till livshjälp och nej till aktiv dödshjälp. Ja till Palliativ medicin och hospice – att få leva så värdigt det går tills man dör.

2. Flickaborter – den ultimata könsdiskrimineringen?
I Kina har mellan 50 och 100 miljoner flickor aborterats av skälet att har ”fel kön”. Under förra året uppdagades det att en kvinna i Eskilstuna två gånger valt att göra abort för att hon inte ville ha flickor.

Hur ser du på flickaborter och hur ställer du dig till kravet om att blivande föräldrar inte ska ha rätt att känna till vilket kön deras ofödda barn har, förrän i graviditetsvecka 22, när abort inte längre är möjligt?

Per-Olof: Fosterdiagnostik skall enbart användas i livets tjänst. Därför stödjer jag ett förslag om att inte tillkännage könet förrän efter vecka 22. Det ger tillräcklig tid att förbereda namn, baby-rummet mm. om man nu vill veta det i förväg.

Amanda: Jag vet inte i vilka lägen man har behov av att veta kön före den graviditetsveckan? Ibland kan det dock vara helt uppenbart ändå när ultraljudet görs i normalfallet v16-19.

Tuve: Att avbryta ett fosters liv på grund av dess kön är fullständigt oacceptabelt och en kränkning av människovärdet. Ett möjligt sätt att förhindra denna utsorterande av flickfoster är att inte tillåta att föräldrarna får veta barnets kön förrän efter vecka 22.

Andreas: Flickaborter är helt oacceptabelt. Att på grund av kön avbryta ett fosters liv är en djup kränkning av människovärdet. Jag tror att det skulle kunna vara en möjlig lösning att inte ge information om barnets kön förrän efter vecka 22.

Nina: Det är skrämmande. Något är fel i samhället när man gör så.

3. Alternativ till abort
I Norge har kvinnor som inte förvärvsarbetat innan de blev gravida och som väljer att föda sitt barn rätt till ett kontantstöd om ca 40 000 kronor, för att de inte av ekonomiska skäl ska tvingas att välja abort. Detta saknas i Sverige vilket leder till att somliga kvinnor tvingas att välja abort.

Vill du förändra stödet för gravida och/eller föräldrar för att ingen av ekonomiska skäl ska tvingas att göra abort?

Per-Olof: Mödrahälsovården skall utgå från att graviditet är något positivt, även vid tonårsgraviditeter. Jag skulle vilja att ett inkomstprövat bidrag ges till alla som föder för att stötta ekonomiskt. Det kan antingen vara ett engångsbelopp, eller ett månadsbelopp under en viss tid.

Amanda: Gravida oavsett om man blivit det planerat eller oplanerat bör få så mycket stöd som möjligt. Jag är positiv till en barnpeng för de som inte förvärvsarbetar.

Tuve: Ja, dålig ekonomi får aldrig vara ett skäl att avbryta en annan människas liv, inte heller ett fosters. Rent praktiskt vill jag ha ett obligatoriskt vårdnadsbidrag på 60000 kr /månad och förstärkt föräldrapeng för föräldrar som tex studerar.

Andreas: Utgångspunkten ska alltid vara att graviditet är något positivt. Dålig ekonomi får aldrig vara ett skäl till att avbryta ett fosters liv. Det är jätteviktigt att samhället stöttar unga föräldrar. Med förstärkt föräldrapeng när man pluggar, eller får en möjlighet att försörja sig vid avbrott för studier.

Nina: Ingen ska behöva genomgå abort pga ekonomiska skäl. Samhällets syn på detta måste ändras.

4. Övre gränsen för abort
Sverige är det enda landet i Europa som har fri abort till graviditetsvecka 18. Samtidigt har vi, jämfört med övriga Europa, ett mycket högt antal aborter. I en Sifo-undersökning från 2006 ville 19% se en sänkt övre gräns för fri abort från vecka 18 medan ytterligare 20% var tveksamma till den nuvarande gränsen. Inget av de politiska partierna som idag är representerade i Sveriges riksdag kräver en sänkning av denna, övre gräns.

Hur ser du på denna övre gräns för fri abort?

Per-Olof: Jag vill att gränsen för den fria aborten sänks, förslagsvis till 12:e veckan.

Amanda: Jag gillar inte uttrycket fri abort. Jag står bakom kvinnans rätt att välja men det är för de allra flesta ett svårt val. Jag tror att det är viktigt att se över den övre gränsen och föra samtalet med medicinska experter. I vissa fall upptäcks svåra missbildningar i samband med "rutinultraljudet" och i dessa lägen bör det vara "fritt" även då utan särskildt tillstånd från Socialstyrelsen. Det är oerhört svårt att säga entydigt att om man flyttar gränsen 2  veckor så minskar aborttalen drastiskt. Jag tror att det i grunden handlar mer om attityder och värderingar.

Tuve: Jag vill arbeta i riksdagen för att ändra gränsen för fri abort från 18 veckor till 12 veckor.

Andreas: Problemet är i första hand inte när en abort utförs utan att den utförs. Därför behövs ett arbete med attityder och värderingar. Men jag vill arbeta för att sänka gränsen till vecka 12, med tanke på den medicinska utvecklingen.

Nina: En sänkning bör göras.

5. Att minska aborterna
I stora delar av Europa minskar antalet aborter, medan de i Sverige ligger kvar på de mycket höga aborttal som vi haft i flera decennier.

Vad anser du behöver göras för att aborterna ska minska?

Per-Olof: Först och främst måste vi få en mer positiv syn på barn, barnafödande och familj på alla nivåer i samhället. De som blir gravida skall inte få frågan: "vill du behålla barnet?" Det bör vara en självkklar utgångspunkt. I skolan behöver mer undervisning ges om samlevnad – det är inte bara sexualteknik, och preventivmedel, utan vi behöver lyfta frågan om ansvar i relationer, om trohet, om livslång gemenskap, etik mm.

Amanda: Framförallt är jag fortfarande oroad över att ungdomsaborterna trots en viss minskning ligger på höga tal. Jag skulle önska att det fann en patentlösning för att minska aborttalen men tror att det är många saker som spelar in. Framförallt handlar det om våra värderingar och attityder. Abort är aldrig en lätt utväg för någon. Jag brukar säga att det är lättare att trä på en kondom än att genomgå en abort. Information, stöd, gratis preventivmedel till unga, ungdomsmottagningar i alla kommuner, samtal om värderingar på skolorna tror jag är en del av det som samhället kan göra mer av. Blir man ofrivilligt gravid så finns det ett batteri av stödåtgärder som man behöver.

Tuve: Förebyggande arbete som ungdomsmottagningar, sex- och samlevnadsundervisning, alternativ till abort som stödfamiljer och adoption, ekonomiskt stöd genom höjd föräldraförsäkring

Andreas: De ofta unga människor som ställs inför ett svårt val vid en oplanerad graviditet ska bemötas med värme och få den hjälp de behöver. Alternativ till abort måste finnas. Det förebyggande arbetet är jätteviktigt. Här krävs insatser i skola och på ungdomsmottagning. Jag tycker inte att familjens och det civila samhällets betydelse ska underskattas. Det finns många positiva exempel där ideella organisationer och församlingar stöttar unga föräldrar, sådana initiativ måste vi politiker understödja.

Nina: Bl.a behövs i Sverige en radikal kursändring i sexualpolitiken. Framför allt en kursändring i hur vi hjälper våra barn och ungdomar till hälsosammare liv både fysiskt och själsligt.

Kraftkarl från Västerbotten vill se förändringar

Vilhelminapolitikern och OS-fyran i veteran-OS i tyngdlyftning, Jonny Kärkkäinen, kandiderar i år till riksdagen för kristdemokraterna. Enim ställde samma frågor till honom som nio partier redan svarat på.

1. Livshjälp eller dödshjälp

I Sverige har debatten kring huruvida dödshjälp ska vara tillåtet blossat upp på nytt. I Nederländerna praktiseras sedan några år tillbaka dödshjälp och även kryptotanasi, eutanasi utan samtycke, medan andra länder valt att prioritera satsningar på palliativ medicin eller hospice.

Var står du när det gäller dödshjälp, palliativ medicin och hospice?

Jag är totalt emot aktiv dödshjälp. Jag tycker vi ska satsa ytterligare på palliativ forskning, medicin och hospice.

2. Flickaborter – den ultimata könsdiskrimineringen?

I Kina har mellan 50 och 100 miljoner flickor aborterats av skälet att har ”fel kön”. Under förra året uppdagades det att en kvinna i Eskilstuna två gånger valt att göra abort för att hon inte ville ha flickor.

Hur ser du på flickaborter och hur ställer du dig till kravet om att blivande föräldrar inte ska ha rätt att känna till vilket kön deras ofödda barn har, förrän i graviditetsvecka 22, när abort inte längre är möjligt?

Det är emot alla människors lika värde att abortera ett barn på grund av kön eller eventuellt sjukdom. Jag tycker inte att landstingens resurser ska användas till att meddela barnets kön.

3. Alternativ till abort

I Norge har kvinnor som inte förvärvsarbetat innan de blev gravida och som väljer att föda sitt barn rätt till ett kontantstöd om ca 40 000 kronor, för att de inte av ekonomiska skäl ska tvingas att välja abort. Detta saknas i Sverige vilket leder till att somliga kvinnor tvingas att välja abort.

Vill du förändra stödet för gravida och/eller föräldrar för att ingen av ekonomiska skäl ska tvingas att göra abort?

En viktig väg för att minska framförallt tonårsaborterna är att utöka hjälpen till den utsatta gruppen. Samhällets resurser ska aktivt användas för att på olika sätt minska antalet aborter.

4. Övre gränsen för abort

Sverige är det enda landet i Europa som har fri abort till graviditetsvecka 18. Samtidigt har vi, jämfört med övriga Europa, ett mycket högt antal aborter. I en Sifo-undersökning från 2006 ville 19% se en sänkt övre gräns för fri abort från vecka 18 medan ytterligare 20% var tveksamma till den nuvarande gränsen. Inget av de politiska partierna som idag är representerade i Sveriges riksdag kräver en sänkning av denna, övre gräns.

Hur ser du på denna övre gräns för fri abort?

Jag tycker att det finns anledning att titta över lagen för att sänka gränsen och komma mer i paritet med övriga EU (vilket vi ju stävar efter i många sammanhang).

5. Att minska aborterna

I stora delar av Europa minskar antalet aborter, medan de i Sverige ligger kvar på de mycket höga aborttal som vi haft i flera decennier.

Vad anser du behöver göras för att aborterna ska minska?

Det behövs mer information och samtal om aborter inte minst i landets skolor. Dessutom tycker jag också att samtal om att senarelägga sin sexualdebut bör finnas med mer i läromedel och undervisning.

Riksdagskandidaters syn på ökad användning av fosterdiagnostik

15 kristdemokrater, 2 centerpartister, 5 vänsterpartister, 2 socialdemokrater, 2 miljöpartister men inte någon folkpartist eller moderat.

Dessa bekräftade uttryckligen i en stor enkätundersökning av tidningen Dagen, att de inte välkomnade ”en ökad användning av fosterdiagnostik av olika slag eftersom det kan leda till att antalet aborter ökar och att utgallring på tveksamma grunder sker.” 80 av dem som svarade välkomnade däremot en ökad användning av fosterdiagnostik med det stora flertalet av de 340 svarande uttryckte att de var kluvna inför en ökad användning. 

Noterbart är att inte en enda av de av Dagen tillfrågade kandidaterna på någon av partiernas riksdagslistor i Stockholms stad eller kommun, motsatte sig en ökad användning av fosterdiagnostik. Nu har en, Nina Dakwar, meddelat sitt avståndstagande.

UPPDATERING Fler svarar kommer in

Då Dagens enkät sändes till drygt 500 av de landets 5627 riksdagskandidater har enim skickat frågan vidare till fler politiker och uppmuntrat tidigare ej tillfrågade riksdagskandidater att höra av sig med svar, för publicering nedan. Uppdatering sker löpande och hittills har nog upp emot 10 riksdagskandidater antingen svarat på enims förfrågan eller själva kontaktat enim för att svara.

Nu är det möjligt att nästan i varje valkrets kryssa någon som inte välkomnar en utökad fosterdiagnostik där följden, som i Danmark där bara 21 barn med downs syndrom föddes härom året, blir en utsortering av ofödda med olika skador eller "fel" antal kromosomer.

Lista över dem som inte välkomnar en ökad användning av fosterdiagnostik.
(De sex uppslagen med svaren till tidningen Dagen går att läsa för prenumeranter av tidningen, på deras hemsida.)

Blekinge

• Lennart Sacrédeus (kd), nr 20
• Mats Lindbom (c), nr 3

Dalarna

• Lennart Sacrédeus (kd), nr 1

Gävleborg

• Lennart Sjögren (kd), nr 1
• Maria Karström (kd), nr 3

Göteborgs kommun

• Annelie Enochson (kd), nr 2
• Lars Johansson (s), nr 3

Halland

• Helén Andersson (c), nr 2
• Lars Gustafsson (kd), nr 1

Jämtland

• Anne-Catrine Hedman (kd), nr 1
• MonaLisa Norrman (v), nr 1

Jönköping

• Andreas Carlson (kd), nr 4
• Marie Johansson (kd), nr 9

Kalmar

• Jonas Löhnn (mp), nr 1
• Christopher Dywik (kd), nr 20

Kronoberg

• Karin Nilsson (c), nr 2
• Dan Bülow (kd), nr 2

Malmö kommun

• Marianne Berg (v), nr 1

Skåne norra och östra

• Michael Anefur (kd), nr 1
• Tuve Skånberg (kd), nr 2

Skåne södra

• Magnus Sjödahl (kd), nr 2
• Roger Jönsson (s), nr 5

Skåne västra

• Cecilia Engström (kd), nr 4

Stockholms kommun

• Nina Dakwar (kd), nr 11

Södermanland

• Kerstin Soläng (v), nr 2

Uppsala

• Mikael Oscarsson (kd), nr 1

Värmland

• Charlie Weimers (kd), nr 2

Västerbotten

• LiseLotte Olosson (v), nr 2
• Jonny Kärkkäinen (kd), nr 5

Västmanland

• Amanda Agestav (kd), nr 3

Västra Götaland norra

• Gunilla Gomér (kd), nr 3
• Peter Radberg (mp), nr 1

Västra Götaland södra

• Per-Olof Hermansson (kd), nr 2

Västra Götaland västra

• Roland Utbult (kd), nr 3
• Magnus Jacobsson (kd), nr 1
• Rebecca Olsson (kd), nr 2

Västra Götaland östra

• Ann-Carin Landström (v), nr 2
• Andreas Carlson (kd), nr 5

Östergötland

• Magnus Oscarsson (kd), nr 2

—————-

 Tidningen Dagen ställde frågan ”Hur ser du på användningen av fosterdiagnostik?” till 524 kandidater i sju partier. 340 av dem svarade. Alternativen var följande:

1. Jag välkomnar en ökad användning av fosterdiagnostik av olika slag för att det ger möjlighet att i tid upptäcka missbildningar och sjukdomar innan födseln och om nödvändigt överväga abort.

2. Jag är kluven inför en ökad användning av fosterdiagnostik av olika slag eftersom det är förknippat med svåra etiska dilemman.

3. Jag välkomnar inte en ökad användning av fosterdiagnostik av olika slag eftersom det kan leda till att antalet aborter ökar och att utgallring på tveksamma grunder sker.

—

Enim har skickat frågan till ytterligare kandidater och vill man som kandidat svara på frågan nedan, går det bra att svara till info@jatilllivet.se så kommer det till redaktionens kännedom. Märk svaret ”enim”.